Påskdagen

Påskdagen. Luk. 24:1-12

Det är så lätt att vi idealiserar den första påskdagen, det är lätt att tänka att det var en efterlängtad dag. En dag när lärjungarna och Jesu vänner stod liksom med öppen famn och väntade på den uppståndne. Men det var ju så helt annorlunda. För det första så var det ingen som väntade på Jesu uppståndelse. De blev helt förskräckta när de hörde det. Det märkliga är att inga av Jesus vänner och lärjungar kommer ihåg vad Jesus sagt om att han ska uppstå. Det är bara fienderna som kommer ihåg vad han sagt! Nu måste vi från början säga att det är likadant idag. Det är så många Jesu ”vänner” och ”lärjungar” som inte väntar på en uppståndelsekristendom i sitt liv. De är lika rädda för det som lärjungarna var den gången. Varför kom de inte ihåg vad Jesus sagt om sin uppståndelse? Jo det kan vara så att det vi inte fattar det förtränger vi och vi tänker inte på det. Lärjungarna de fattade inte när Jesus talade om sin död och uppståndelse.
Om vi ska försöka få lite klarhet i hur det stod till i lärjungaskaran, så förstår vi att det var ingen fara för det översteprästerna fruktade, nämligen att lärjungarna skulle ta Jesu kropp och säga att han var uppstånden. Dels höll sig lärjungarna bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. De var rädda att det starka hat som drabbat Jesus skulle spilla över på dem också. De var rädda att man skulle försöka utrota allt som var hans. Så förstår vi också att de hade tappat all tro på att Jesus var Guds son och Messias. Lukas berättar att när kvinnorna kom till lärjungarna och berättade vad de hade sett och hört ute vid graven påskdagsmorgonen. Då sa apostlarna att det bara var löst prat. Kvinnorna blev mottagna med otro!
Och när Jesus senare på dagen möter de två lärjungarna på vägen till Emmaus står det att de blev förfärade när kvinnorna berättade att graven var tom. För det måste ju betyda att han var borttagen från graven – som också Maria tänkte det. Och det visste de att det kunde bara ske med tillåtelse av Romarna, och vem hade fått en sådan tillåtelse? Och varför skulle någon få en sådan tillåtelse? Det var alltså klart att det skulle inte bli lugnt bara och allt glömmas omkring Jesus. Skulle det nu bli nya rykten som kunde innebära att man eftersökte hans lärjungar? För lärjungarna var det alltså en förfärlig händelse att graven var tom. Där fanns överhuvudtaget inte någon tro eller något hopp förbundet med det att graven var tom, tvärtom. Vad hade nu deras fiender i tanke när de nu hade tagit bort hans kropp? De två lärjungarna på vägen till Emmaus säger en mening, som visar hur fullständigt de har mist tron på Jesus. De säger: vi hoppades, att han var den som skulle förlossa Israel. Vi hade hoppet säger de. De har inte det hoppet längre, de tog fel så fruktansvärt fel, nu har de ingenting! Ingen Jesus - det är den förtappade människan! Så var det på påskdagsmorgonen i lärjungaskaran. Alla satt och hoppades att det bara skulle bli lugn och ro i saken, att sinnena skulle falla till ro så de kunde lämna Jerusalem och sitt stora misstag och i lugn och ro vända hem och återuppta sina tidigare arbeten.
Då kan vi så mycket mer förstå deras missmod och förskräckelse när de hör att graven är tom.
Men om vi ser två månader framåt i tiden i Jerusalem, hur är det då där? Har då lärjungarna vänt tillbaka hem till sina tidigare yrken, fiskas det då lugnt i Genesaret? Är det då lugn och ro i Jerusalem? Nej nu är det tvärt emot mer röra i staden än någonsin tidigare. Och lärjungarna som för två månader sen bara väntade på att i lugn kunna smyga ut från Jerusalem och glömma sitt sorgliga misstag att tro på Jesus. De står nu i samma stad inför de samma människorna som hade medverkat till att deras Mästare dömdes till döden hos Pilatus. Nu står de och predikar om Honom med full kraft och stor frimodighet. Ja de står mitt i staden och anklagar offentligt judarnas ledare för att ha korsfäst livets furste.
Inte nog med det, inte ens två månader efter att alla i Jerusalem betraktade denna sak vara ur världen, under kontroll så är där nu 5000 människor som tror på Jesus att han är uppstånden från de döda, att han är levande och Guds mäktige son. Och fast överheten förbjuder att predika i Jesu namn och piskar förkunnarna så hjälper det inte, de går glada därifrån för att de ansetts värdiga att lida för Jesu namns skull.
Vad är det som kan förvandla en hatande folkmängd. Förvandla otroende rädda lärjungar så att de nu utsätter sig för livsfara genom att predika om Jesus. Kan ett likröveri och livslögn som Judarnas ledare påstod vara orsak till det? Nej det är bara en orsak till denna stora förändring som på nytt sätter Jerusalem i upprorsstämning. De har sett Jesus uppstånden! Den samme Jesus som de hade vandrat med och upplevt så stora ting med, den samme Jesus som de hade sett dö på korset – den samme Jesus hade de sett uppstånden, de hade sett honom levande. De hade talat med honom, de hade rört vid sårmärkena som han ännu bar. Och det är skillnaden på den Jesus de vandrade med innan korsfästelsen och den efter. Och det är skillnaden på deras kristendom. Att nu vandrar de och tror på en korsfäst och uppstånden Jesus medan de tidigare inte hade något behov av ett offerlamm som offrades för deras synder. Vi minns ju hur Petrus med alla medel försöker få Jesus till att inte gå den vägen, ”det får aldrig hända dig” säger Petrus. Hurdan var den kristendomen? Jo den var likadan som så mycket så kallad kristendom i dag som inte heller har behov av en korsfäst Jesus. Det spelar ingen roll om han dog och uppstod igen. Så säger biskopar och präster och predikanter i dag. Men de läser ändå texterna, och trosbekännelsen i var gudstjänst. Är det inte oärligt? Nej de läser dem narrativt. Man har så många fina ord, vad betyder det? Jo man läser det som en berättelse, en väldigt bra berättelse men inte som en historisk verklighet. Så läser man trosbekännelsen och det kan man för man läser den på samma sätt, det är en gren av dagens otro. En vanskapt tro! Men många vandrar också med kärlek till Jesus som lärjungarna innan Jerusalemsresan. Men de har egentligen inte behov av Guds offerlamm, för deras synder är inte deras stora problem för de tror på en nådig Gud och de har bekänt sina synder just som lärjungarna hade hos Johannes och det var inget fusk där, det var verkligen en vändpunkt. Men det var långt till Jerusalem med död och uppståndelse.

Så möter vi några kvinnorna på väg ut till graven, Jesus hade ju sagt så många gånger att han skulle lida och dö och på tredje dagen uppstå. Så ser vi några kvinnor på väg till graven det är märkligt att inte alla lärjungar och Jesu vänner vallfärdar till graven den tredje dagen för att möta den uppståndne. Men de var alla otroende, de saknade en Frälsare också de kvinnor som nu går, för de kommer med välluktande salvor som de hade tillrett för en död! Men det talar något om deras hjärtförhållande till Jesus. De måste smörja hans döda kropp, drivna av kärlek går de till graven. Det må vara att de är otroende. De har bara en död Jesus men honom vill de göra en sista tjänst. Men de går bedrövade, tunga i hjärtat. För de har förlorat Jesus, han är ju död. Och de får aldrig smörja Jesu döda kropp för han är uppstånden!

Påskdagen hände den största begivenheten i vår världs historia. Jesus uppväcktes inte till fortsatt liv i jordiska villkor med en jordisk kropp. I så fall var inte döden övervunnen, bara fråntagen sitt byte för en längre eller kortare tid. Kristus uppväcktes till ett nytt liv, ett överjordiskt liv. Han fick sin kropp igen inte i dödlig gestalt men i himmelsk och oförgänglig. Här har inte bara döden släppt sitt byte, dödens välde är brutet, döden har funnit sin överman. Det byte den tog blev dess baneman. Levandegjord bryter Jesus dödsrikets portar och öppnar väg in till livets ljusa land.
Och ändå är inte det det härligaste med påskens evangelium för oss som är inte bara är dödsmärkta människor utan dödsdömda förbrytare För oss är det störst att Kristi uppståndelse är Guds underskrift på den benådning som Jesus ansökte om för oss. När Gud släppte ut Jesus ut genom dödsrikets portar och uppväckte hans kropp ur graven då kungjorde han för himmel och jord att han godkände det offer som skedde som slutade med Jesu död. ”Han dog för våra synder skuld och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.” Människosläktets frikännande skedde vid Kristi död men blev kungjord för hela skapelsen vid Kristi kroppsliga uppståndelse. Så ligger mitt frikännande färdigt, det är påskens glada budskap. Nu frågas det bara om jag vill emot min benådning.

Han är inte bland de döda, det ska du få se vid de dödas uppståndelse, då när de som gjort det goda står upp till liv och de som gjort ont ska uppstå till dom.
Var är då hjälpen att få för dessa kvinnor som kom till den tomma graven? Jo kom ihåg hur han talade till er. Kom ihåg! Kom ihåg att han har sagt till er att han ska uppstå på tredje dagen. Glöm aldrig att Jesus är ”uppståndelsen och livet” och glöm inte att som han uppstod så ska vi uppstå om han är vårt enda hopp, glöm det aldrig.
Så står det till sist att de kom ihåg hans ord.
Kvinnorna som kom till den tomma graven, de stannade inte vid den. För det var något de måste säga till lärjungarna. Den Frälsare de trodde var död han var levande. Och så går de till dem som de tror de ska finna förståelse hos naturligtvis. Men inte tänkte de det, att de inte skulle bli trodda. Det upprepas igen och igen. När man talar om det för dem som man gått med på trons väg - det du säger det tar de inte emot. Man har upplevt något förunderligt rikt man har fått se det man kanske vetat hela livet, man har mött den Uppståndne! Blivit född på nytt! Men man kan se på de andra när man berättar det – är du överspänd eller överandlig eller - de blir arga!
Det är sorgligt. Men de måste säga det, vad som än sker, det är ett budskap som ska framföras oavsett vad som sker. Det är en sanning som måste sägas. Det är en dubbel sanning för det är en sanning som kastar ett ljus in över en människa, nämligen det ljuset att du är räddningslöst förtappad utan den Uppståndne. Därav vreden. När den Helige Ande kommer ska han bestraffa för otro - synd det är att du inte tror, för tror du inte så är du förtappad.
Kvinnorna kommer och det de säger blir mött med otro, för det blir sagt att det är bara löst prat. Och djävulens angrepp på bibeln, det är att du ska betrakta den som löst prat, dvs. den har ingen auktoritet, den har bara synpunkter som du kan förhålla dig till som du vill, för det är bara människors meningar eller berättelser. Tänker du att det bara är människoord så har du inget fast att hålla dig till. Tro Herrens ord det står evigt fast! Kom i håg! Det var när kvinnorna gjorde det de gick till de andra och berättade. Men det var det lärjungarna inte gjorde, de kom inte ihåg!
Och när Jesus sen kommer till de elva berättar Markus att ”Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden”

Igen – till vilka kom den uppståndne? Jo de hade alla fallit igenom. Flytt, förnekat, vi kan tänka särskilt på Petrus. Krossat var hjärtat, som hade velat något helt annat, helt annat! Krossad var han som hade haft den viljan att aldrig aldrig överge Jesus. Krossat var hoppet att vid vägs ände kunna säga. Jesus det är fullbordat. Jag älskade dig till vägs ände. Jag svek dig inte i trolöshet. Men nu stod det skrivet över alla hopp, över all vilja, över all helig längtan: DET ÄR MISSLYCKAT! MITT LIV! Det var till sådana Jesus kom uppstånden och visade sig!
Men så märkligt just på denna väg – som också var lärjungarnas lidandesvandring – blev Jesus sista vandring vägen till tack och lovsång. Trots alla dessa fall slutade det inte med dessa ord: det är misslyckat! Men med det triumferande, ”det är fullbordat!” Guds vilja har skett. Det är fullbordat för Petrus . Det är fullbordat för Johannes. Det är fullbordat för dig! För alla som saknar Guds härlighet! För alla som sviktade, för alla som förnekade!

Minns du din påskdagsmorgon?
Jag minns så väl min påskmorgon, när jag var bedrövad när jag grät för att min Herre var borta. Då fick jag mitt möte med Jesus, han tog bort sorgen. Han lät inte Maria Magdalena stå gråtande vid graven, han kom till henne och hon fick sitt välsignade möte med Jesus. Den som gråter över sitt hjärta över sitt livs tomhet, gråter efter sin Frälsare till den kommer han det blir ett avgörande möte för livet. Så kom Jesus efterhand till alla sina sörjande lärjungar, den Levande! Det är han som måste komma till oss. Först när du haft ett sådant möte med Jesus kan du berätta om vad du har sett och hört.

Läser du här som ska gråta dig ner i ett evigt helvete när Jesus har gjort allt för att du ska slippa? Vakna upp, stå upp ifrån de döda! Var inte nöjd med vår tids döda kristendom, sök den levande!

”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himmelen.” (1 Petr. brev 1:3,4)

Gunnar Nilsson